Full fart, aldrig stilla, alltid på gång, aldrig vila.
Alltid i centrum, med en vilja av stål och värme som solen.
Nu är du stilla, din kropp får vila. Allt för snabbt, allt för
tidigt, allt så typiskt Du. Om vi känner dig rätt blir himlen
sig aldrig mer lik.


Nu har dett gått en månad sedan du lämnade oss. Allt för tidigt.
Inget junis arangemang blir sig likt utan dig.
Ingen kommer någonsin fylla upp ditt tomrum du har lämnat hos så många.
Det är ingen lätt uppgift att skriva en text om dig som ska nå ut till så många.
Jag vet inte varför jag sätter mig mitt i natten efter din begravning och skriver det här.
Framför datorn medans låtarna från din begravning spelas ur högtalarna.
Det var många kännslor på begravningen. Skratt och gråt gick hand i hand.
Utrycket "Jag skrattade så att jag grät" fick en helt ny mening.
Vi skrattade tillsammans åt dina galna upptåg. Vi grät tillsammans över att du inte var där och kunde skratta med oss. Vi grät av insikt att du faktiskt inte kommer tillbaka något mer.

När jag var 12 år dog min mamma. Tänk om jag inte hade haft tryggheten i junis? I junis får alla vara exakt vem dom vill. Tänk om jag inte hade haft dig? Vad hade det varit av mig nu då? Jag hade inte varit nykter och drogfri iallafall. DU trodde på mig, du ville lära mig allt om föreningslivet. Ibland blev jag tokig på alla papper på allt tjat om vad jag skulle göra. Men du stöttade och tjatade, nu visste du att jag var full lärd du ville att jag skulle börja ta över lägerskolorna du har hållt på med i alla år. Du tjatade och jag ignorerade. Nu har du lämnat oss gett plats för mig och nu tänker jag inte svika dig. Jag ska fortsätta att kämpa åt dig. Jag ska fixa det här, inte själv men med alla runt omkring mig du har gett mig en rejält bra start. Alla vet ju vilka Kerstins tjejer är! Kerstins tjejer det är grejer, Kerstins killar det är dom vi gillar! Jag tror att den dagen min mamma släpade in mig på kadrilj dans med dig visste hon att du kommer att ta hand om mig vad som än händer. Det har du gjort. Nu har du också lämnat mig. Men den här gången gör det inget för jag är stor nu! Jag vet vad som krävs av mig. Jag ska hjälpa alla andra barn som du inte har hunnit hjälpa ännu. Jag ska trösta dom när det händer något med dom jag ska lära dom vad som är rätt och fel. Jag ska ta med dom på läger. Låta dom upptäcka den fantastiska kännslan av att vara en grupp, en förening! Precis det som junisar är.