Jag dedikerar detta inlägg till Kelly. I Hennes senaste inlägg skriver hon om att hon saknar och det var precis vad jag insåg också. Jag saknar det så fruktansvärt. Hur kan man ha haft det så bra? Vi älskade det vi njöt av varje dag. Vi ägde hela stället det var vi och vi var så jävla bra!

Vi är nu 21 år. Vi Bor nu mera själva. Vi ses tre gånger i veckan och tränar. Vi festar ibland. Vi fikar. Vi äter middagar ihop. Vi åker inte moppe. Vi tar inte en promenad för att köpa glass. Vi går inte ner och badar. Du ringer inte klockan tio och tvingar ner mig till stranden. Vi åker inte runt runt runt. Vi har inga filmkvällar Vi är inte vakna hela nätterna. Vi firar inte midsommar på stranden. Vi raggar inte på allt vi ser. Vi umgås inte med pojkarna längre. Vi går inte till glassbilen. Vi hänger inte hos mormor och äter hallon. Vi sitter inte och lyssnar på lördags bluesen. Vi fnittrar inte längre på berget. Vi leker inte längre i vattnet.

Jag saknar det otroligt. Jag saknar din familj. Jag saknar våra dagar. Vi är vuxna nu och får göra det bästa av situationen! 

Kelly Lindén jag älskar dig!

Jag saknar fjällen!

Jag bjuder på dom bilderna från landet :)

Det var trevligt att du kunde komma över ikväll fast du bara invigde skärmen med mig. Nu ska jag sova för att jobba tre och en halv timma i morgon (idag)


Godnatt!